Champions: Return to Arms
Utvecklare
Snowblind Studios
Utgivare
Ubisoft
Genre
Rollspel/Action
Webb
http://returntoarms.station.sony.com
Ca Pris
499:-
 
  Intryck: 4     Innehåll: 5   9
 
 

Champions: Return to Arms är ett spel som ger precis vad det lovar; och efter att ha läst baksidestextens  Pick your side, choose your deadliest arms, then slay your way to victory  kunde jag med säkerhet säga vad de kommande 100 timmarna av mitt liv skulle innehålla. Hack’n slash har berikats med ytterligare ett spel, och genremässig är det ett förhållandevis bra spel. Men tyvärr når det inte hela vägen fram till att bli orginellt.

I C:RtA skapar du en karaktär, eller bygger vidare på en från föregående spel i serien, som sedan ger sig ut på uppdrag för det godas eller det ondas räkning. Det finns ett antal olika raser att välja mellan för att skapa sin karaktär, och det val man gör definierar i viss mån spelstilen under resten av spelet. I princip handlar det om det vanliga valet mellan att använda magi eller att vara stark och bra på att slåss.

Karaktären utvecklas med hjälp av erfarenhetspoäng, vilka ger möjlighet att öka grundegenskaperna samt att lära nya eller förbättra redan inlärda förmågor. Utrustning i form av vapen, rustning, magiska drycker och amuletter, fås antingen då en motståndare blir dödad och då kan intressanta saker som att vildsvin tappar svärd och rustningsdelar inträffa(!) eller genom att köpas i en affär. En stor del av spelet går ut på att sälja och köpa utrustning, och att fylla på sitt förråd av helande drycker för att kunna hacka sig vidare genom banan.

I strid går det att använda magi, närstridsvapen och distansvapen. Närstridsvapnen är i sin tur uppdelade i kross eller skärvapen, och det är olika färdigheter som krävs för att hantera de olika typerna.

Spelvärlden består av ett antal dimensioner, som i sin tur innehåller olika banor. Dimensionerna har olika teman; tex en elddimension där allt består av lava och eld, och en vattendimension där spelaren tar sig fram under havet. det fanns också några lite mer originella banor som en bestående av ett grottsystem som spelaren måste ta sig igenom utan att bli upptäckt av dess innevånare. Som gammal orch-lajvare fann jag extra nöje i att hjälpa orchkrigare att utplåna alla alver i en skog.

För varje dimension ska ett huvuduppdrag, oftast av typen  slå ihjäl en boss och hitta en artefakt , lösas, vilket ger tillgång till nästa dimension. När en dimension är avklarad, låses en bonusbana upp i den dimensionen, med lite annorlunda uppdrag (allt från att besegra apokalypsens fyra ryttare till att eskortera personer genom en bana). De här uppdragen fann jag mycket större nöje i än i spelets huvuduppdrag. När ett av dessa uppdrag har klarats av, låser det i sin tur upp bonusfunktioner, tex en plats för vadslagning i gladiatorspel.

Tyvärr kommer här spelets två absolut största brister. Världarna är rakt igenom enformiga, och bland den kopiösa mängd fiender som spelaren skär sig igenom finns det också en väldig brist på originalitet. Motståndarna har ett fåtal olika rörelsemönster och när jag väl hade lärt mig dessa gick resten av spelandet på rutin. Ju mäktigare min karaktär blev desto mer enformigt blev spelet, till dess jag var nära att lägga undan det i ren tristess. Till slut, när jag nådde sista bossen, struntade jag faktiskt i att över huvud taget försöka vinna, det kändes helt enkelt inte intressant.

En annan brist i spelet är dialogerna, eller ”vilka dialoger?”. Storyn är banal och det är förståligt att det har varit svårt att få till vettiga dialoger, men det ursäktas av att de ändå inte är relevanta. De går att klicka sig förbi fort, och det höjer spelkänslan...

Det som fattas i originalitet räddas dock i viss mån av att spelet är snyggt. Grafiken är bra: stilren och skapad med öga för detaljer. Det finns också exempel på motståndare som absolut inte följer mönstret för genren, främst tänker jag på samurajkrigar-na som, om de får mycket skada men inte dödas, helt sonika sätter sig på knä och ränner svärdet igenom sin egen mage. Jag har nog aldrig spelat ett spel där motståndarna tar hand om sig själva.

Kontrollerna är väl genomtänkta: styrningen är intuitiv och det gör att spelet är precis så lättsmält som det ska vara. För den som vill ha ett spel i genren, är det här ett bra val.

Text: Wille Raab


 
  Sätt ditt eget betyg på Champions: Return to Arms!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 6 personer röstat.
Intryck 6
Innehåll 6,33
Sammanlagt betyg 12,33
 
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006