WoW – Bättre än så här blir det inte
Efter den inledande besvikelsen över att min första booster varken bjöd på en välkammad Thrall eller en glänsande Arcanite Reaper kan jag inte säga annat än wow. Wow! (Eller ska jag säga WoW?) Vilket spel! Upper Deck Entertainment har med licens från Blizzard verkligen åstadkommit en grymt solid produkt. Som numer ”nykter” missbrukare av både World of Warcraft och konkurrenten Magic har jag börjat överväga om inte det är dags att återuppta kortsamlandet, med allt vad det innebär. Och det säger inte lite, när jag av självbevarelsedrift både socialt och ekonomiskt hållit mig undan träsket i en bra stund nu.

Vad gör World of Warcraft TCG så fantastiskt då? För det första kommer du som inbiten lirare av onlinespelet känna igen dig mycket. Stämningen från nätet har överförts på ett berömvärt sätt, liksom de många aspekter såsom quests, abilities och så vidare, som inte alls känns krystade eller tillyxade för att passa ett kortspel. Korten är tydligt kopplade till datorspelet. Men framförallt har World of Warcraft TCG ett stridssystem som jag fastnat för, och som jag ska beskriva mer ingående längre fram.

Grunden till varje lek är hjälten. Precis som i onlinespelet besitter varje hjälte fem karaktärsdrag: fraktion, klass, huvudsaklig gren i talangträdet, yrken och ras. För dig som inte är insatt i World of Warcrafts spelvärld så befolkas den kortfattat av två stridande fraktioner. Den första är Alliance, bestående av humans, night elves, dwarves och gnomes. Den andra är Horde, med orchs, troll, undead och tauren, styrda av orchledaren Thrall. I kortspelet finns också samtliga nio klasser: druid, hunter, mage, paladin, priest, rogue, shaman, warlock och warrior. Alla med sina specifika för- och nackdelar, samt inriktade på en gren i talangträdet, vilket till stor del styr din kortleks uppbyggnad och spelstil.

Som nämnts ovan har hjälten en huvudroll i World of Warcraft TCG. Hjälten har ett hälsovärde som varierar från figur till figur, och det gäller att besegra motståndarnas hjältar utan att själv sätta livet till. Låter enkelt? Kanske det. Till sin hjälp har hjälten allierade, med andra ord andra figurer som efter viss övertalning i form av resurser ställer sig på vår hjältes sida. Men precis som i onlinespelet är en hjälte utan vapen inget att oroa sig för i närstrid, så för att motverka detta är utrustning nästa aspekt. För att din hjälte ska kunna skada motståndarna, på annat sätt en genom sin specialförmåga, behövs alltså vapen. Dessa kostar också resurser att lägga vantarna på. På samma sätt finns abilities, förmågor som kan ge din hjälte och dennes allierade fördelar och som antingen stannar kvar och hjälper till under en lång tid eller som utförs en enda gång.

Stridssystemet? Jo, varje karaktär på spelplanen, allierad som hjälte, har ett hälsovärde. Detta är permanent, så en skada i en runda ligger kvar även nästa tills dess aktiv helning ges. Med det i bakhuvudet är det enkelt att se att inte ens extremt tåliga krigare kan överleva en alltför utdragen strid utan hjälp, och kan dessutom inte hindra flera klena figurer utan att det känns. Det är också fritt fram att, precis som i onlinespelet, anfalla vem som helst. Du behöver alltså inte slå dig genom någon köttmur som i Magic innan du kan skada hjälten. Här kommer dock de olika klasserna in och gör det ännu mer intressant, som på så många andra ställen. Liksom en warrior i datorspelet kan hålla elaka monster borta från särkbeklädda magiker som annars skulle rivas i stycken direkt, finns förmågor som gör att vissa karaktärer kan hoppa in mellan ditt utvalda offer och den anfallande.

I World of Warcraft TCG använder du dig av resurser istället för t ex Magics mana. Den stora skillnaden är att resurserna inte är bundna till någon speciell färg, en resurs är en resurs helt enkelt. Primärt bör du använda quests till resurser, då dessa mot en mindre kostnad kan ge dig t ex ytterligare kort, men vilket kort som helst kan leka resurs om det spelas ut uppochner. Med andra ord är brist på och överflöd av mana ett minne blott.

En kommande expansion är så kallad Raid Decks, den första innehållande draken Onyxia. Raidleken kontrolleras av en spelare, medan övriga i samarbete och med varsin egen lek ska försöka besegra dess innehåll. Om inte en-mot-en spel lockar, så borde åtminstone detta nytänkande göra spelet bra mycket mer intressant och är ett spännande steg mot både rollspel och datorvarianten av World of Warcraft.

Kvalitetsmässigt håller World of Warcraft TCG otroligt hög standard. Redan startboxen i plast, med utrymme för två hela lekar, skvallrar om att man inte sparar på krutet. Startboxen innehåller för övrigt en 33-korts startlek (slumpad mellan nio olika varianter), två boosters, regelbok och tre extra stora samlarkort med hjältar (som du också kan spela med). I boostrarna hittar du också kort med s k UDE Points, poäng med vilka du kan köpa t ex kosmetiskt lullull till din karaktär i onlinespelet. Har du riktig tur finns även extremt ovanliga lootkort som exempelvis ger helt unika mounts i form av bl a sköldpaddor.

Jag skulle kunna fortsätta lovorda World of Warcraft TCG till leda, men istället för att sitta här och läsa så föreslår jag att du går direkt till din närmaste butik och hostar upp veckopengen. I alla fall om du är beredd att fastna i ett underhållande, mindre tidskrävande (än datorspelet), men förmodligen ganska kostsamt missbruk. Jag vet att jag är det. Igen.