Arkham Horror:The King in Yellow
Tillverkare
Fantasy Flight Games
Spelare
1-8
Speltid
180+ mimuter
Webb
http://www.fantasyflightgames.com
Ca Pris
175:-
  Intryck: 8     Innehåll: 9   17
 
 

The king in yellow är en beryktad pjäs, som nu gjort entré i Arkham. Vansinne och förödelse verkar följa i dess spår; det ryktas om att man blir galen bara man läser manuskriptet.

Med Curse of the dark pharao kunde Arkham Horror bli ganska svårt, men i övrigt påverkades inte spelet så mycket. I och med Dunwich Horror tillkom en ny spelplan, med fler ostabila lokaler, vilket ger fler ställen för portaler att öppnas. Några nya mekanismer lades till, och grundspelet påverkades givetvis en del. I regel blev det svårare att segra. Men nu när The king in yellow kommit, ser jag den hittills mest påtagliga påverkan av grundspelet.

Komponenterna är inte mycket att orda om. Det är mest olika kort, som händelsekort, Mythos-kort, trollformler och andra föremål. De håller samma höga kvalitet som i föregångarna. De är stabila, med stämningsfulla och snyggt tecknade bilder. Med i den lilla boxen finns även några markörer för hin håles härold (se nedan), liksom tre nya ”monstermarkörer” (som dock snarare är upplopp).

Spelet går att spela i två varianter. Den svåraste, mest märkbara och till en början roligaste varianten är den gästande uppsättningen av The king in yellow. I praktiken innebär det att alla kort man drar till en början hör till expansionen. Det är ett bra sätt att lära känna expansionen på, men som sagt gör det också spelet mycket svårare. Den andra varianten, där man helt enkelt blandar in alla kort med de gamla korten, är uppenbarligen inte lika påtaglig, men spelet påverkas ändå på ett sätt mer än av de båda föregående expansionerna.

Vad är det då som jag tycker påverkar spelet i så stor grad? Jo, den i mitt tycke geniale härolden! I och med denna expansion introduceras en ny mekanism. En härold, som ska bana väg för den onde. Detta betyder att varje gång skräcken i staden ökar ett steg, måste man förutom att saka en allierad, även placera ut en av häroldens markörer. Man har att välja på att antingen placera den som en doom-token, eller placera den på skräckskalan. Vid det sistnämnda måste man då också dra ett s k ”blight card”. Ett dylikt kort representerar att en av karaktärerna som man möter på olika ställen i Arkham, har fallit för trycket och blivit skvatt galen. Om man t ex drar Velma (som driver Velma’s Diner) ökar skräcknivån ytterligare igen, vilket triggar ytterligare ett yellow-sign, medan Ma Mathison (i Mas’s Boarding House) gör att alla allierade i spel dör. Att välja mellan dessa två, doom-token eller skräck, är verkligen som pest eller kolera.

En annan försvårande faktor, är de olika akterna som pjäsen är uppdelad i. Denna mekanism är dock inte lika märkbar när man väl blandat in alla kort med de gamla. Den går ut på att du, när du drar något av mythos-korten ”Next act begins”, istället för att öppna en ny portal måste vända upp det första kortet av de tre akterna. I praktiken är detta bara en tidsangivelse, och när den tredje akten går upp har du förlorat spelet. Det svåra här är beslutet om huruvida man ska välja att placera två doom-tokens för att slippa nämnda akt, eller låta den gå upp och föra dig ett steg närmare det till synes oundvikliga slutet, tredje akten och galenskapen.

Med det sagt om det svåra, så bör jag ju nämna att det finns många saker som väger upp och underlättar i viss mån. Bland de olika nya sakerna finns diverse olika vapen, och även trollformlerna har en del trevliga saker. Men det finns också en hel del annat som gör tillvaron lite enklare för den lokala hjälten. T ex en effekt av ovan nämnda hemskheter, som gör att det inte öppnas lika många nya portaler. Faktiskt har jag för första (och andra) gången lyckats med att vid två tillfällen vinna genom att stänga alla portaler (istället för att försegla sex stycken). I min mening en mycket mer tillfredsställande seger, särskilt när Hastur själv bara hade två doom-tokens kvar för att komma och underrätta oss om vår undergång.

Sammanfattningsvis är detta en expansion som genom sin härold påverkar spelet i större grad än tidigare expansioner. Huruvida detta är bättre eller ej är en smaksak, och tycker man det är tillräckligt svårt redan som det är, kan man välja att spela utan härolden.

Med de olika akterna som sätter en viss press på att lyckas stänga portalerna innan tredje akten går upp, ges en nerv till spelet. Vissa partier kan bli riktiga nagelbitare. Utöver detta finns här en hel del nya vapen, trollformler och annat krimskrams som underlättar för utredarna i deras vardag. En given expansion för den som tycker om Arkham Horror.

Text: Magnus Hernegran


 
  Sätt ditt eget betyg på Arkham Horror:The King in Yellow!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 7 personer röstat.
Intryck 7,43
Innehåll 7,14
Sammanlagt betyg 14,57
 
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006