Första intrycket
Man kan inte komma ifrån att första intrycket är viktigt. När jag fick spelet i handen var min första tanke: ”En bok? Var det inte ett rollspel jag skulle recensera?” Jo, självklart har man sett inbundna spel förut, men inte många med så här hårda pärmar och i det här typiska bokformatet. Det här spelet lär inte falla i bitar i första taget!

Teckningarna (även dem av Krister) känns däremot lite tunna och platta. Jag saknar den svärta och fyllighet som skulle göra att de stack ut mer på sidorna, nu känns de ungefär lika jämngrå som textmassan.

Innehållsmässigt får man nära 300 sidor uppdelade på ett rätt typiskt sätt med kapitel för spelare, spelledare, spelvärlden och äventyrskampanjer. Inget oväntat där. Det som är lite nyskapande är väl främst taktikvalskorten, som används i konfrontationer. De fungerar lite grand som sten-sax-påse, men med fem olika val och totalt tolv olika resultat. Resultaten varierar från att man bara undviker varandra till att strid utbryter.

Episk rymdsåpa eller astrofysiklektioner?
När vi nu ändå kommit in på strider – den som ser fram emot att spänna på sig en mindre nations samlade vapenarsenal för att smiska aliens lär bli besviken på det här spelet. Inte heller är det ett spel för omedgörligt regelfascistiska spelledare (ni vet de där som hävdar ”Nej, det står inte i reglerna så det går inte”), snarare för de som spelar enligt devisen ”Är det coolt, filmiskt och episkt så är det OK”. På det sättet påminner Skymningshem: Andra Imperiet mig en hel del om det gamla Stjärnornas Krig-rollspelet. Ja, hela spelet får mig att fantisera om att George Lucas skulle slå sig ihop med japanske Takeshi Kitano och göra en remake på Star Wars, fast med en ung Jackie Chan i huvudrollen. Samt med en bunt kapabla unga svärdssvingande eller rymdskeppspilotande damer förstås.

Eller ja, något i den vägen i alla fall. Skaparna själva beskriver miljön så här: ”manga-figurer, samurajsvärd, jaktrymdskepp, action, tungt och ödesmättat och med massor av orealistiska stridskonster”. Att spelet strävar efter att erbjuda fartfylld episk rymdsåpa snarare än realism och astrofysiklektioner poängteras bara ytterligare av omslaget; kamouflagemålade rymdskepp, någon?

Spelvärlden
Spelvärlden, eller snarare världarna, tänker jag inte orda mycket om. Rymden är stor och du kan fylla den med vad du vill, på så vis är väl SF-spel de friaste man kan tänka sig. Skymningshem: Andra Imperiet baseras på världar och kolonier där det första mänskliga imperiet gått under och ett nytt precis börjat byggas på resterna av det gamla, ihop med vissa andra raser. Cybernetik och sånt får därför väldigt liten plats i spelet.

Nybörjare och erfarna spelare
Hur är det då att spela? Något ”storytelling game” är det egentligen inte, men inte heller ett särskilt regelstyrt spel. Regler, tärningsslag och tabeller finns där, men de har ingen huvudroll. Vill man så kan det mesta lösas med tekniken ”slå en tärning och högt är bra”. Flytet i spelet bygger snarare på att man är lyhörda, vettiga och har ett gott spelsinne. Regelboken genomsyras av ständiga uppmaningar att det är fritt att frångå reglerna; att det viktigaste är att man är flexibel, har en bra stämning och balans – och framförallt har kul, förstås.

Min erfarenhet säger mig att en sådan ”fri” spelstil lämpar sig bäst för de som sysslat med rollspel ett litet tag och lärt sig denna viktiga balans. Trots det är Skymningshem: Andra Imperiet även fullt med text som vänder sig till rena nybörjare; tips för rollspelande, spelledande och kampanjidéer med mera. Klart läsvärt och användbart för många, men kanske något som jag hellre sett i ett separat häfte eftersom det är saker som är allmängiltiga för de flesta rollspel. Det känns med andra ord som om man ansträngt sig att försöka passa alla, och det tror jag kan vara ett misstag.

Tabeller och inspiration
Okej, Skymningshem innehåller alltså inte några avskräckande mängder av tabeller och listor – det är helt enkelt inte den sortens spel. Men de som faktiskt finns ligger utspridda i sina respektive kapitel, så det är lite bökigt att hitta dem när man vill ha dem. Ett appendix för tabeller hade suttit fint.

En del saker känns också nästan mer än lovligt snattade, som t.ex. stridsrustningarna som i princip hämtats rätt av från mangatecknaren Masamune Shirows. Namn som ”Mononokehime” och ”Santovasku” lär knappast heller vara en tillfällighet. Men kör för det, vi får väl se det som en hyllningsgest till manga/anime-källorna som helt uppenbart inspirerat spelet.

Internetsupport
Rollspel idag är nu inte bara papper. Skymningshem: Andra Imperiet har också en hel del internetsupport. Rävsvans Förlag har nämligen, till skillnad från de flesta traditionella rollspelsförlag, inte rafsat ihop en hemsida för spelet i efterhand utan spelutvecklingen har skett på nätet redan från början. Därför finns rollpersonsmallar, rollformulär, artiklar, äventyrsuppslag, regeltillägg och mycket, mycket annat att tillgå, och spelare uppmuntras att själva dela med sig till hemsidan. Där finns en wiki-plattform som gör att vem som helst kan publicera tips, åsikter och material. Givetvis kan man även beställa spelet via hemsidan om ens lokala spelbutik inte tar in det.