Galactic Assault: Prisoner of Power
Utvecklare
Wargaming.net
Utgivare
Paradox Interactive
Genre
Strategi
Webb
http://www.galacticassault.com
Ca Pris
360:-
  Intryck: 9     Innehåll: 8   17
 
 

En turbaserad ny klassiker
”Galactic Assault: Prisoner of Power” är ett turbaserat strategispel. Historien är baserad på Arkady och Boris Strugatskys (två ryska författare som framför allt är kända för sin science fiction) berättelse ”The Inhabited Island”, även känd som ”Prisoners of Power”, vilken handlar om Maxim Kammerer som har blivit strandsatt på den avlägsna och av kärnvapen förödda planeten Sarkash. Dags för lite mer krig!

Det finns fyra olika raser på planeten. Som spelare gestaltar du Max, och ska – i vanlig ordning för den här typen av spel – kontrollera olika militära enheter under strid. Vilka enheter du har tillgång till beror på vilken ras du arbetar för och vilket uppdrag du ska utföra; det finns många olika typer av enheter för såväl land, sjö och luftstrid. Många motsvarar verklighetens, andra är mer fantasifulla.
Många faktorer påverkar de olika enhetstypernas verkan. Utöver att de har vanliga attack- och försvarsvärden och är av varierande effektivitet mot olika typer av motståndare, så påverkas de av terräng, väder, tid på dygnet samt av ett moralvärde. Enheternas moral kan ha ett av fyra olika värden, där det lägsta innebär att de inte längre kan strida. Enheterna repareras eller muntras upp i baserna, där det också kan tillverkas ut nya enheter och teknologin kan uppgraderas.
Varje omgång i spelet är indelad i två faser; dels en stridsfas då enheter flyttas och strider, dels en rekryteringsfas för att bygga och reparera. Värt att påpeka är att det här är ett strategispel där man generellt sett tjänar mer på att ta hand om sina trupper än att bygga så mycket som möjligt så fort som möjligt – något som annars ofta är en vinnarstrategi. Det tackar och bockar vi för!
Rent grafiskt är spelet en trevlig upplevelse (för genren). Även om min dator är ”hälften” av vad som anges som minimikrav för spelet så flyter det på fint. När vissa händelser inträffar som spelet bedömer som extra spektakulära, zoomas vyn in på det som kommer att hända och resultatet blir ibland mycket häftigt. Det snyggaste jag har sett hittills var när en hel front av artilleripjäser i stort sett samtidigt sköt mot motsatta sidans nedgrävda infanteri. De här kameraklippen är enkla att stänga av eller klicka bort när man inte vill ha en massa fluff. Även ljuden i spelet är bra, såväl vad gäller ljudeffekter som bakgrundsmusik. Bakgrundsmusiken var stämningsfull direkt och jag har ännu inte tröttnat på den.
Jag har inte spelat Massive Assault, i någon version och kan tyvärr därför inte jämföra med detta. Däremot är såväl landskap som enheter och animationer ett par strån vassare i Galactic Assault än i de strategispel jag har spelat på senare tid. Väder och dygnstider gör givetvis sitt till på det här området. Det enda jag saknar är att se hur det blir mer och mer snö på marken då det snöar. När man stör sig på den typen av detaljer i ett strategispel har grafikerna lyckats.
En annan sak som innebar problem till att börja med var kontrollerna. De är tydligen desamma som i tidigare spel i serien, men skiljer sig från övriga spel i genren. Dock är de så pass enkla att det inte tog mer än ett par misslyckade uppdrag innan jag bemästrade dem, och det är inte svårt att ta sig tid att lista ut kontrollerna. Samtidigt är kontrollerna begränsande, till den grad att man inte kan göra vissa de mest naturliga saker, så som att låta artilleriet lägga en spärreld.
Man kan välja mellan att spela enskilda uppdrag, kampanjer (en per ras), deathmatch eller mulitplayer. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att testa flerspelarversionerna så jag kan därför inte säga mycket om dem, men att döma av hur spelet fungerar så borde deathmatch bli en ganska intensiv upplevelse så länge spelarna är någotsånär jämna i hur väl de känner till enheterna i spelet.
Kampanjerna är bra upplagda. Den första är sedvanliga ”skolan” för att lära sig spelet, om än i kort version så man slipper allt långrandigt tjat och får lista ut en del själv. Genomgående under spelets gång får man dessutom tips på nya strategier när de väl passar att använda. Däremot hindrar det inte att man går ifrån dem och hittar på egna strategier.
Vissa uppdrag är väldigt svåra, och spelets AI avancerad. Svårighetsgraden mellan olika uppdrag varierar enligt mig för mycket, det kan vara väldigt enkla uppdrag som sedan följs av otroligt svåra, bara för att sedan återgå till en alldeles för lätt nivå igen. Det hade varit bättre om svårighetsgraden trappats upp stegvis för att sedan plana ut på en svår nivå.
Det största minuset i spelet är avsaknaden av information. Trots att gränssnittet under själva spelet är väldigt bra, mycket mer informativt än vad som är standard i den här typen av spel, så är hjälpen i spelet och manualen långt ifrån tillräcklig. Det finns helt enkelt många fler frågor än svar, vilket visserligen leder till att man måste lära sig detaljer i spelet genom att pröva sig fram.
Avslutningsvis vill jag ändå varmt rekommendera det här spelet. Om du tycker om strategispel, och inte ogillar turbaserade sådana, så är det här ett av de spel du bör ha testat. Jag vågar också lova att det är ett spel som du till och med när det blivit gammalt och dammigt, kommer plocka ned från hyllan och spela igenom med jämna mellanrum. Jag är fast.

Text: Wille Raab


 
  Sätt ditt eget betyg på Galactic Assault: Prisoner of Power!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 0 personer röstat.  
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006