Coriolis
Tillverkare
Järnringen
Omslag
Hårdpärm
System
Coriolis
Sidor
232
Ca Pris
489:-
  Intryck: 10     Innehåll: 7   17
 
 

Coriolis sätter en ny standard
Så har det landat. Coriolis – Sveriges senaste rollspelsunder. Genom en kombination av tidigare meriter, klädsam försening, en god designblogg och en stadig ström av släppta förhandstittar har Järnringen lyckats skapa ett av de mest efterlängtade svenska rollspelssläppen någonsin. De lyckades inte riktigt få till stånd tältläger utanför Sveriges spelbutiker veckan innan lanseringen men jag gissar att de hade en hälsosam mängd förbokningar och att många rosenkindade unga svennar och lottor ilade till posten med paketavier i sina darrande händer för ett par veckor sedan. Den sortens förväntan Järnringen lyckats skapa med sitt spel är dock dubbeleggad: om man inte levererar i nivå med människors höga förväntningar kan man få oförtjänt kritik även om produkten är riktigt bra. Så frågan är – är Coriolis bra nog?

Ja, det är snyggt nog i alla fall. Coriolis är kick-ass överflådigt på en nivå vi inte sett i Sverige tidigare, men som alla andra rollspelsmakare i landet nu måste finna sig att jämföras med, vare sig de vill eller inte. Med 200 sidor i fyrfärg, formligen dränkta i stämningsskapande illustrationer och med en genomtänkt layout är Coriolis som en riktigt snygg människa – man kan fördomsfullt inte riktigt tro att innehållet förmår matcha utsidan. Någon som lagt så mycket tid på yta kan inte också ha substans och innehåll.

Men i det här fallet är det just en fördom och trots att jag gillar Coriolis glassiga yta, framför allt för den inspirerande kombinationen av muslimska arabesker och klassisk space opera, så tycker jag nog än bättre om innehållet. Några saker är speciellt bra:

Coriolis är ett science-fiction spel där betoningen ligger på science mer än fiction. Handlingen är förlagd till en, vetenskapligt sett, inte allt för avlägsen framtid och tekniken följer genomgående någon form av tänkbar eller rimlig utvecklingskurva. Mycket lite är taget direkt ur luften utan det mesta står på stadig vetenskaplig grund. Samtidigt är alla beskrivningar av rymdkolonisering, skeppsteknologi, vapen och utrustning ändå riktigt smaskiga och fantasieggande. En mycket god balans.

Parallellt med detta lyckas Coriolis ganska bra i sin strävan att göra religion och andlighet till något som genomsyrar både världen och spelsystemet. Det är befriande med en rollspelsprodukt i Sverige som lämnar den utbredda, och i vårt sekulariserade land förståeliga, allmänhumanistiska ”tro är väl lite omodernt”-attityden, men som samtidigt inte går i fällan att göra religion till något mumbo-jumbo som man tränger ihop i ett framtida besvärjelsesupplement. I tredje horisonten, liksom i större delen av världen idag, är personlig tro och organiserad religion något påtagligt för de flesta människor och det påverkar deras dagliga liv. Detta är en styrka som skänker en äkthet till spelet. Huruvida det sedan är en god idé att låta denna religiösa tro vara så påtaglig att den faktiskt påverkar spelmekaniken (om jag lyckas med min bön kan jag få modifikationer på mina tärningsslag) låter jag vara osagt. Lite av poängen med tro är ju just att det är obevisbart.

En annan mycket tilltalande aspekt av Coriolis är att människorna i den tredje horisonten är just människor, och beter sig som vi lärt oss att människor gör. Kolonisatörerna där har tagit sina kulturer med sig från sitt avlägsna urhem och denna kultur har utvecklats och transformerats i sin nya miljö. Politiska, ekonomiska och religiösa konflikter har delvis lett till fraktionalisering och genom detta har nya kulturer fötts, men samma faktorer jobbar också för att föra människor samman i en allt större multikulturell gemenskap igen. Det känns väldigt genomtänkt och äkta. Att läsa Coriolis är bitvis som att läsa en historiebok från en tid som vi ännu inte nått.

Här når vi väl också en av mina största invändningar mot spelet: vilken är egentligen Järnringens tänkta målgrupp för spelet? Mattias Lilja skriver härligt akademiskt och jag som historia- och religionslärare tycker att det är en fröjd att läsa. Jag ser sneglingar och paralleller till vår värld gömma sig överallt i tredje horisonten och det gör världen levande för mig trots att regelboken faktiskt lägger ganska lite utrymme på att presentera den. Jag är också mycket förtjust i de många referenserna till litteratur och populärvetenskap som spelet innehåller, med blinkningar i alla riktningar. Men parallellt med detta följer spelsystemet som presenteras i Coriolis de tidigare ”breda” svenska rollspelen som lämpar sig väl för unga spelare: ett enkelt system för att slå upp hjältar med för- och nackdelar, mycket fokus på stridsregler, utrustning och coola vapen. Om målgruppen hade varit de lite äldre spelarna hade kanske ett mer experimentellt och dramatiskt spelsystem, á la Noir, lämpat sig bättre, och om de yngre, oftast mer actionorienterade spelarna, varit målgruppen hade kanske ett mindre akademiskt anslag varit på plats. Jag gissar helt enkelt att Järnringen inte bestämt sig i denna fråga utan valt att göra en produkt för alla. Som en Disney-film fast för rollspelare, med lite för alla åldrar och smaker. Jag hoppas också att denna strategi inte leder till att de tappar spelare från alla grupper istället för att vinna dem.

Slutligen kan jag inte låta bli att önska att Järnringen lagt liter mer utrymme på tredje horisonten i boken. De saluför den visserligen som en regelbok men den enkla sanningen är att det finns gott om rollspelsregler där ute redan – det är inspirerande världar som säljer spel! Coriolis lämnar både spelare och spelledare med stora kunskapsluckor, och en frustrerande väntan på framtida supplement för att få reda på även grundläggande fakta, sådant de bygger själva världen på – och det tror jag är ett misstag.

Motsvarar då Coriolis, sammanfattningsvis, de förväntningar som finns på spelet? Är det bra nog? Svaret blir givetvis varken tydligt eller enkelt: Ja, det är bra nog, kompetent och proffsigt så att det förslår, och nej, det kommer aldrig att motsvara förväntningarna – man kan inte vara allt för alla.

I slutändan spelar det dock ingen roll. Coriolis ligger otroligt nära min egen personliga smak. Det förenar två, i mångas ögon, oförenliga koncept ­– vetenskap och andlighet – i en balanserad enhet på ett sätt jag finner mycket engagerande. Bra jobbat Mattias!

Text: Christoffer Krämer


 
  Sätt ditt eget betyg på Coriolis!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 66 personer röstat.
Intryck 8,55
Innehåll 6,94
Sammanlagt betyg 15,49
 
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006