Haragada
Tillverkare
Kaledioskop
Omslag
Mjukpärm
System
T12-systemet
Sidor
120
Ca Pris
175:-
 
  Intryck: 5     Innehåll: 7   12
 
 

Haragada är ett nytt svenskt rollspel i pocketformat som utspelar sig i en dekadent ökenstad, inte olik de som brukar finnas i Sword & Sorcery-berättelser. En stad där det mesta kan köpas för pengar, där man närsomhelst kan bli rånad eller värre i en av de trånga gränderna, och där gladiatorarenan ständigt törstar efter färskt blod.
Första intrycket är att det är en anspråkslös, nästan självutplånande, tunn liten bok, om man jämför med andra nya, svenska rollspel, som Noir eller Coriolis. Omslaget är gråbrunt, bortsett från en liten bild på framsidan. Inlagan är helt svartvit på enkelt papper, med en väldigt sparsmakad boklayout. Det finns bara ett fåtal, om än småtrevliga, illustrationer. Boken är digitaltryckt. Rätt mycket ”indie-känsla” med andra ord. På gott och ont. Tyvärr verkar formgivaren ha haft bråttom, vilket syns. Personligen skulle jag gärna se en uppdaterad andra upplaga där man lagt mer krut på formen.

En guidad rundtur
Boken börjar med en berättelse där guiden Hadi visar runt en nykomling i staden. Vi får besöka sevärdheter som Gamla stan, Arenan, Palatset osv, och får höra om Instrumentmakaren i Gränden, Härskaren, Atif med sitt skräckkabinett, Iosef; maskingudens överstepräst och andra färgstarka personligheter. Vi får även kort höra om stadens omgivningar och underjorden. En hel del matnyttigt att bygga äventyr på. Däremot saknas sådant som man är van att se i rollspel, som en karta över staden.
Efter den guidade rundturen följer prominenta eller användbara personer i Haragada, samt organisationer – som ”Al-Nassers fruktade, tusenfalt välsignade och stridbara systerskap” – som man även kan använda direkt som rollpersoner eller spelledarpersoner om man vill. Jag gillade speciellt tiggarkungen Hadi och Omar – Haragadas näst främste slavhandlare. Men givetvis kan man göra helt egna rollpersoner om man vill.

Reglerna
Haragada har ett enkelt spelsystem som författarna döpt till T12-systemet. Enkelt förklarat slår de inblandade i en konflikt varsin tolvsidig tärning och jämför värdet med relevant Förmåga (rollpersonerna har tre förmågor: Blod, List och Makt). Man ska slå lika med eller under värdet på Förmågan, men ändå så högt som möjligt. Lyckas slaget är utfallet det värde man fick. Sedan jämför de inblandade i konflikten resultaten med varandra – den som fick högst värde vann. Skadan blir skillnaden mellan resultaten. Ett enkelt och ganska elegant system.
Haragada har inte den traditionella uppdelningen mellan spelare och spelledare; spelet går t o m att spela helt utan spelledare. Då har spelarna olika agendor, och man kan spela flera rollpersoner och både spela en motståndare och en vän till de andra spelarna samtidigt. Det går även att spela en vanlig rollperson och en organisation. Rollpersonerna kallas för huvudpersoner.
Spelvärlden är löst skissad, så när man börjar spela är det första man gör att bestämma ingredienserna i berättelsen, som platser, personer och mer ogripbara ting. Det kallas för objekt. När jag provspelade hade vi bl a objekt som Basaren, Profeten, Markattorna och Tornet. Det är saker som existerar, som man vill ha med i sin berättelse. Objekten kan ha egenskaper, t ex gav vi Basaren egenskapen ”Allt går att köpa där”. På så sätt skapar man den spelvärld som ska existera i just den här berättelsen. Efter det skapar man huvudpersonerna.
Haragada använder poäng till olika saker, som att köpa motstånd till andra huvudpersoners handlingar och föra in nya personer och platser i berättelsen. Det fungerade bra efter ett tag, när man vant sig vid tänket. Jag kan dock tänka mig att det blir luddigt för de som bara läst boken och inte provat liknade amerikanska spel tidigare. Fler exempel vore bra, nu är det en aning abstrakt.

Sammanfattning
Haragada är ett annorlunda svenskt rollspel, insprerat av amerikanska indie-spel som Polaris, Primetime Adventures och Universalis. Spelet ger ett blandat intryck: det är inte speciellt snyggt. Layouten är knappt ”godkänd”. Boken är väl enkelt tryckt för priset. Jag kan tänka mig att det är inte helt lätt för folk som är vana vid vanliga rollspel att komma in i spelsättet. Många kan nog vara obekväma med den mer ”improviserade” stilen av spel. Det är inte för alla.
Samtidigt innehåller Haragada en inspirerade, välskriven spelvärld med många äventyrsidéer. Det är charmigt och kul. Och när man väl kommit in i spelandet fungerar det bra. Helt enkelt ett bra ”extraspel” som får plats i fickan och kan spelas med minimala förberedelser när man inte har hunnit eller haft lust att förbereda något till sitt vanliga rollspel. Därför når Haragada upp till betyget ”inspirerade” när det gäller innehållet.

Text: Tomas Arfert


 
  Sätt ditt eget betyg på Haragada!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 15 personer röstat.
Intryck 3
Innehåll 2,8
Sammanlagt betyg 5,8
 
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006