Alpha Omega
Tillverkare
Mind Storm Labs
Omslag
Hårdpärm
System
Alpha Omega
Sidor

Ca Pris
500:-
 
  Intryck: 8     Innehåll: 6   14
 
 

Läckert och välgjort, men saknar fokus
Alpha Omega är ett rollspel som utspelar sig i en inte allt för avlägsen framtid. Jorden - visar det sig - har varit och är skådeplats för ett uråldrigt krig mellan två främmande livsformer, Serafer och Ofanim. Var 10.000:e år återvänder dessa kombattanter för att fortsätta kampen. Det förklaras dock inte varför just jorden är det utsedda slagfältet. Man kan anta att Serafer och Ofanim inte vill befatta sig med en massa stridigheter på sina hemplaneter.

Men det är inte bara det som utgör problem för den framtida mänskligheten. Moder Jord har fått nog och har släppt lös en rad naturkatastrofer på jordens yta. Som om det inte vore nog krigas det också hejdlöst bland människorna av ren rädsla. Ytterligare grädde på moset är den komet som nästan kraschar med jorden. Den missar dock, men släpper ifrån sig meteoriter som slår ner i jordytan. Alla krig, katastrofer och meteoriter orsakar massiva mutationer bland djur, växtlighet och människor.
För att överleva samlas människorna i stadsstater som börjar bildas efter nationernas fall. De företag som överlevt bildar också skyddade städer och arkologier. Sakta men säkert återtar mänskligheten kontrollen över en helt förändrad värld.
Precis när allt är under kontroll igen så är det dags för Serafer och Ofanim att återvända och slåss. Det avslöjas av en mystisk främling, som inte bara släpper just den bomben, utan även berättar att det finns hemliga agenter ibland mänskligheten i form av hybrider mellan människor och främmande livsformer.
Skall jag välja en genre för det här rollspelet väljer jag den ädla postapokalypstraditionen med starka inslag av cyberpunk. Det är en frisk blandning mellan hög- och lågteknologi, och det finns även en förmåga som kallas wielding. Wielders kan förändra verkligheten omkring sig, så kort sagt kan man säga att det handlar om magi.
En så här diversifierad setting ger upphov till en mängd olika typer av äventyr, men det betyder också att spelet spretar något enormt åt alla möjliga håll och kanter. Jag tror det hade vunnit på att begränsa sig, inte minst för att författarna då hade haft möjlighet att ytterligare polera spelet. Personligen hade jag släppt Serafer och Regelmässigt spretar det nästan lika mycket som konceptet. När jag skall göra rollperson finns det så mycket att välja på att jag nästan blir förlamad av obeslutsamhet. Rollpersonerna byggs genom att köpa egenskaper och förmågor, men det första jag har att göra är att välja en ras. Det finns tio olika raser; människa, necrosi (gotisk pseudovampyr), remnants (groteska mutanter), bio-engineered (genetiska specialmänniskor), nephilim (avkomman mellan människor och Serafer eller Ofanim), lesser nephilim, grigori (Seraferna och Ofanims soldater), lesser grigori (avkomman mellan människor och grigori), annunaki (avkomman mellan två nephilim), och artificiella intelligenser. Alla olika raser har olika utgångspunkt i spelet. Sedan är det dags att köpa grundegenskaper, sekundära egenskaper och tertiära egenskaper samt färdigheter osv. Det är ett digert kapitel att ta sig igenom och jag gör knappast en rollperson i en handvändning. Spelmekaniken är ungefär lika förvirrande. Varje egenskap och färdighet har en dice pool. För att lyckas med ett slag skall jag använda min dice pool, som kan variera beroende på modifikationer som ges av spelledaren. Annars är det som vanligt att man slår ett slag och får reda på om man lyckats eller ej genom att mäta sig mot en svårighetsgrad.
En sak som blir otroligt tydligt i reglerna är att Alpha Omega är ett rollspel om att slåss. En stor del av regelavsnittet handlar om våldskonflikter, och det är ett intryck som förstärks av att den inledande texten om hur man kan spela också enbart behandlar huruvida man skall använda fantasin, ett rutnät eller miniatyrer när man slåss.
Utseendemässigt är Alpha Omega riktigt snyggt. Illustrationerna är otroligt välgjorda och det är många trevliga konceptbilder på landskap och arkologier. Eftersom boken är tryckt i liggande format gör sig landskapen dessutom ovanligt väl på sidorna. Det är helt klart en rollspelsbok som gott kan ligga framme på soffbordet. Texten är tydlig och lättläst men det liggande formatet är lite besvärligt om man exempelvis skall läsa rollspel på bussen.
Det enda jag har att anmärka på är ett avsteg från konventionerna. Istället för sidnumrering har Alpha Omega ett alldeles eget system med sektioner och stycken och ikoner. Det funkar bra, men tar ett tag att vänja sig vid det.
Alpha Omega är en otrolig blandning av allt möjligt. Jag får både In Nomine-vibbar och Shadowrun-känsla av det, för att inte tala om Cyberpunk. Det är välgjort och förhållandevis välgenomtänkt, men det saknar fokus.

Text: Åsa Roos


 
  Sätt ditt eget betyg på Alpha Omega!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 1 personer röstat.
Intryck 10
Innehåll 8
Sammanlagt betyg 18
 
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006