Unhallowed Metropolis
Tillverkare
Eos Press
Omslag
Hårdpärm
System
Unhallowed Metropolis
Sidor
392
Ca Pris
360:-
 
  Intryck: 7     Innehåll: 8   15
 
 

Zombies, viktoriana och synen på transsexuella
Det här är minst sagt ett udda rollspel. Unhallowed Metropolis kombinerar neo-viktorianism med en värld drabbad av zombies. Just det. Det här är ett alternativ historiaspel där världen kom av sig tidigt på 1900-talet på grund av att döda människor steg upp från sina gravar i jakt på människokött. Kort sagt: ett jävla elände.

Rollspelet har sina konceptuella rötter i 1800-talets skräckberättelser, 2000-talets grova splatterfilmer och zombiegenrens återuppståndelse. Det har även en tunn hinna konvention och en god dos moralisk konservatism som gör sammandrabbningen av de tre till en intressant häxbrygd som inte bara väcker tankar utan även inspiration. Det är ett frankensteinskt rollspel på fler än ett sätt, men istället för att ha skapat ett missbildat monster har Nicole Vega och Jason Soles skapat en smidig och övernaturligt tilltalande varelse som utlovar många intressanta kampanjer.
Boken inleds med en massiv världsbeskrivning och en genomgång av hur världen ser ut då spelet utspelar sig och hur de återuppväckta dödas invasion har påverkat seder och bruk från det viktorianska samhället. Genom hela boken förekommer det även små informationssnuttar om ämnet som berörs – ovärderligt för en spelledare som letar uppslag.
Texterna är oerhört välskrivna och ett rent nöje att läsa. Det mesta finns med, allt från sorgeritualer till polisväsende. Den här detaljerade bakgrunden gör det lätt att få uppslag om äventyr – och äventyr av skiftade natur, dessutom. Det rör sig från massiva äventyr med zombieinvasoner till stillsamma tillställningar, som en social sammankomst, eller kanske jakten på en köttätande seriemördare. Skandaler har också sin plats i världen, liksom “penny dreadfuls” och moraliska ställningstaganden.
Det jag uppskattar mest med det här rollspelet är att kön spelar roll. Den neoviktorianska synen på kvinnor får en genomgång, liksom synen på homosexualitet och transsexualitet. Det är förmodligen det enda rollspelet jag i dagsläget äger som ens går in på de frågorna, vilket ytterligare stärker min uppfattning om att det här är något tämligen speciellt.
Nackdelen är att delar av monstermenageriet framstår som mer eller mindre intvingade eller kanske som “måsten”. Alla odöda hade inte behövt vara med för att skapa en intressant värld. Nu är de det, och det är ingen katastrof. Jag kan ju välja bort dem om jag vill.
Spelmässigt är det här ett deprimerande rollspel. Du är korrupt och kommer under spelets gång bli än mer fördärvad än du var från början. Det är en “white wolfsk” approach till världen. Det blir aldrig bättre än att rollpersonen långsamt säljer sin själ – och försöker få ut så mycket hon/han kan för den. Samtidigt framställs undergången på ett så intressant sätt att jag blir sugen på att spela. Något jag däremot inte uppskattar är att reglerna är riktigt dåligt strukturerade. Information finns på olika ställen och man får inga referenser i texten.
Trycket och boken lämnar lite i övrigt att önska. Vid införskaffandet lossnade pärmen från bindningen, så jag fick klistra fast den igen. Inlagan är i gråskala, och trots den grå settingen känns inte layouten särskilt bra. Unhallowed Metropolis hade vunnit mycket på en mindre spretig grafisk form.
Illustrationerna består av både fotografier och teckningar. Tyvärr är fotografierna inte helt bra. Av någon anledning tror jag inte att neoviktorianerna ser ut som nutida gothare som piercar sig, bär segmenterade silverringar eller rakar huvudet i mohawkfrisyrer. Det är synd, för fotona är i övrigt välkomponerade. Teckningarna är lite bättre, men spretiga de med.
Konceptet är otroligt intressant och det har en enorm potential. Jag skulle förmodligen inte rekommendera det till yngre spelare, men samtidigt så finns det en enorm bredd i materialet – de moraliska frågorna kan man lämna därhän – så det skulle förmodligen passa vem som helst som uppskattar viktoriana och zombies, eller en kombination därav. Spelets svaghet är den bristande strukturen och de ibland oklara reglerna, men det är brister jag är beredd att leva med.

Text: Åsa Roos


 
  Sätt ditt eget betyg på Unhallowed Metropolis!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 1 personer röstat.
Intryck 9
Innehåll 8
Sammanlagt betyg 17
 
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006