Lex Libris
Tillverkare
Riotminds
Omslag
Hårdpärm
System
Götterdämmerung
Sidor
132
Ca Pris
249:-
 
  Intryck: 8     Innehåll: 7   15
 
 

Götterdämmerung är något så orginellt som ett rollspel som utspelar sig i 1700-talets Europa, mitt under upplysningstiden. Rollspelet har dock tagit fasta på de mörkare skeendena, ockultismen och mystiska inslag. Naturligtvis är världen mörkare än man kan tro i dessa upplysningens tider, gudarna är döende och en skymningsvärd nalkas.

Tyvärr saknar Götterdämmerung i mångt och mycket en stämningsgivande bakgrund i de två hittills utgivna böckerna. Detta är både positivt och negativt. Positivt därför att det manar den hugade och kreativa spelledaren att själv bygga upp sin egen Götterdämmerung-värld, där man kan fokusera på de områden man finner inspirerande utan att man för den delen bryter mot bakgrunden, negativt därför att en oerfaren spelledare kan bli avskräckt av den enorma mängd arbete man själv får lägga ner på att skapa spelvärlden. Dock har det utlovats ytterligare världsbeskrivande böcker, men det känns ändå synd att inte ha tillgång till dessa när man ger sig in på att börja skapa äventyr till spelet.

Rollspelet är uppdelat i en spelarbok och en spelledarbok. Förvisso känns uppdelningen lite Dungeons & Dragons, men jag kan till viss del förstå logiken bakom uppdelningen. Det är alltid lättare för spelledaren att hålla viktig information från spelarna om det handlar om en helt separat bok. Att man sedan MÅSTE ha båda böckerna för att spela är lite småirriterande. En spelledare som enbart har Lex Libris kommer inte särskilt långt i planeringen av kampanjer. Resultatet blir att man köper dem båda inom relativt kort tidsperiod för att kunna spela spelet.

Spelarboken heter Codex Persona och är avsedd att användas av spelaren. Boken innehåller tio olika arketyper som man kan bygga sin rollperson på. Arketyperna är tämligen ”vardagliga” med rollspelsmått mätt. Du har din ogärningsman, din vetenskapsman, din kombattant och din underhållare. Lite ovanligare är yrkesmannen och affärsmannen, och det kan vara svårt att se hur man skall passa in vissa av dem i ett uppdragsbaserat äventyr, men från en rollspelssynvinkel tycker jag att det är utmärkt att de finns med. Problemet med arketyperna är att de är lite obalanserade, och att systemet i sig inte tillåter att man tar andra färdigheter än de man får genom sin arketyp och sin sociala klass, som man slår fram. Vill man optimera antalet färdigheter man kan köpa sig så ser man till att bli ämbetsman eller ockultist av klassen löskefolk, alternativt adelsman och ogärningsman eller kombattant. Det ger nämligen den största bredden av färdigheter att välja på. Är man ogärningsman och löskefolk har man inga akademiska färdigheter. Likaså tippar det om man skulle tillhöra adeln och bli vetenskapsman, då man inte får särskilt många slagsmålsfärdigheter att välja på.

Systemet är dock enkelt och det tog inte mer än en timme att vispa ihop fem olika rollpersoner som blev förvånansvärt individuella. Räkna då in att reglerna skulle läsas samtidigt som rollpersonen gjordes. Det gav ett väldigt positivt intryck.

Utöver arketyperna består Codex Persona mest av färdighetsbeskrivningar och fördjupningar. Fördjupningarna kan man använda för att modifiera sina färdighetsslag på olika sätt, och det känns som en logisk utveckling av kunskaperna. Vissa är t.ex. dukigare på sårvård än barnmorskeri. En favoritfördjupning är ”transvestit” som mycket riktigt handlar om att kunna förklä sig til det motsatta könet. Det tycker jag om.

Vad jag inte tycker om med Codex Persona är den totala avsaknaden av referenser till vilken ställning kvinnan hade på 1700-talet. Förvisso är exemplen skrivna med Francesca som verkar vara en företagsam dam, men i övrigt nämns kvinnor bara i förbigående och då i högst grad i avsnittet om utrustning, där utseendet verkar vara det viktigaste attributet. Jag blev också besviken på illustrationerna, som i stort sett saknas. Där de förekommer är de 1, ogärningsman, 2, illustrationer till avsnittet om utseende, 3, en samling damer med djupa urringningar varav en är väldigt förtjust i att bli tagen på bröstet, 4, barnsköterska 5, naken (dock i avsaknad av melonbröst, och det är alltid positivt. Dags för rollspelarna att lära sig hur ett par äkta bröst ser ut).

Detta i kombination med avsaknaden av övriga beskrivningar gör att jag tycker att Codex Persona skickar ett första intryck av att ”kvinnor göre sig icke besvär”.

Vidare till spelledarboken, Lex Libris. Här finns den stämningstexter, regler och övernaturligheter, samt de utrustningslistor och vapenbeskrivningar som ett äkta rollspel tarvar i dessa dagar.

Boken inleds med det vid det här laget standardmässiga ”vad är ett rollspel”-stycket, som inte bara innehåller en förklaring på vad det är utan också lite tips och råd till den blivande spelledaren. De är något korta, men i mitt tycke mycket användbara.

På det följer en kortfattad historieöversikt vari stämningstexterna är inblandade. Det känns lite rumphugget att gå igenom ett helt århundrade på ett fåtal sidor, men en djupare dykning i historien kräver nog minst en bok per land. Spelledaren uppmanas att själv leta reda på fakta och blanda upp med fabler, och det kan man kanske gå med på. Till skillnad från andra spel saknas det karta i boken vilket jag personligen tycker är lite tråkigt. Detta förklaras med turbulensen som rådde i Europa vid den här tiden, men min känsla är ändå att en grov översiktskarta är bätre än inget.

Reglerna lider lite utav en ojämn beskrivningsnivå. Strid är detaljerat, liksom skador uppkomna av strid, men sysslar man inte med att slåss får man hitta på själv. Något som jag fann roande var den ”sociala striden” ett försök att införa utseende och etikettbaserade bataljer. Reglerna är lite klumpiga för ett sådant subtilt ämne, men jag tycker ändå att RiotMinds har lyckats bra på den fronten. Om inte annat känns det kul att ett rollspel lägger vikt vid företeelsen.

Övernaturliga väsen finns det, och de är relativt välskrivna. Det enda jag har att invända mot dessa är att de är ganska mundana och tämligen få. Men med den myckna flora av övernaturliga varelser som finns i andra rollspelsprodukter som mall så kan jag konstatera att valet av varelser är bra och tillräckligt varierat för att få uppslag till en god startkampanj. Dessutom ger det på fötterna att skapa sina egna varelser.

De här väsendena har en hög övernaturliga förmågor, också de något begränsade i antal, men ändå nog för att man själv skall få en uppfattning om hur man gör sina egna. Det är en lustig uppblandning med vad jag själv skulle klassa som ritualer, faktiska förmågor och alkemiska dekokter bland övernaturligheterna. Det hade blivit lite enklare för den systematiske spelledaren att hitta bland informationen om den hade kategoriserats. Informationen runt de övernaturliga förmågorna är på vissa ställen mycket god och på andra lite fattigare. Även här är kvaliten med andra ord lite ojämn.

Lex Libris är i andra ordalag kort men effektiv. Det är inget som direkt saknas för att göra spel möjligt, reglerna är överskådliga, och spelledaren bör inte ha några besvär att lösa konflikter. Dock får man räkna med att skapa en hel del egna regler för specialsituationer såsom fall från höga höjder och brännskador. För att inte tala om barnafödande.

Götterdämmerung är väldigt vackert illustrerat av Alvaro Tapia och Peter Bergting. Omslagen känns omsorgsfullt utformade, och lockar till läsning – Lex Libris i något högre grad än Codex Persona.. På insidan har man valt att istället för ”färdiga” bilder förse böckerna med skissartade illustrationer som ger en oöverträffad stämning. Enda bristen jag finner är som ovan nämnt, avsaknaden av kvinnor.

Götterdämmerung lider lite av ”rollspelslayout”-fenomenet. Det skall vara små rispor och fläckar och en känsla av ålder på boken. Tyvärr gör det att böckerna blir mer svårlästa än vad de hade kunnat vara, men det är något man förlåter när man tittar på de vackra illustrationerna. Rollformuläret i Codex Persona är i det avseendet alldeles utmärkt. Det är perfekt att kopiera, just för att det saknar krusiduller och krumelurer.

Korrekturläsningen kanske man hade kunnat genomföra lite bättre. Texten är anglofierad på många ställen, och även om det inte förekommer direkta stavfel så dyker det upp lustiga meningar och roande syftningsfel här och var.
En positiv aspekt som inte hör direkt till böckerna är det forum som RiotMinds satt upp på www.riotminds.com. Där cirkulerar all möjlig matnyttig information, och skaparna själva deltar i debatten som förs. Nu vet jag förvisso att det är många rollspelstillverkare som ägnar sig åt den här typen av support, inte bara RiotMinds, men jag tycker ändå att det är värt att nämna. På deras hemsida har de också samlat lite material till spelet. Än så länge har det inte hunnit bli så mycket, men det läggs till artiklar och scenarion hela tiden, om än i en maklig takt.

Kort sagt är Götterdämmerung ett bra rollspel som manar till utflykter i 1700-talets historia. Dock är det inget för perfektionisten eller den absoluta nybörjarspelledaren då vare sig Codex Persona eller Lex Libris innehåller särskilt mycket bakgrund och är något bristande i regelsektionen. Men för den som tröttnat på fantasy och science fiction är detta ett utmärkt val. Själv är jag mer än nöjd med mitt inköp och ser fram emot åtskilliga aftnar spenderade på 1700-talet i ett vinterruskigt Stockholm eller livfullt Paris.

Text: Åsa Roos


 
  Sätt ditt eget betyg på Lex Libris!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 99 personer röstat.
Intryck 7,02
Innehåll 6,2
Sammanlagt betyg 13,22
 
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006