Mount & Blade
Utvecklare
Tale Worlds Entertainment
Utgivare
Paradox Interactive
Genre
Rollspel
Webb
http://www.taleworlds.com
Ca Pris
300:-
 
  Intryck: 6     Innehåll: 8   14
 
 

som spelare påverkar du världen
Mount & Blade är ett nytt fantasyrollspel för PC-plattformen som distribueras av svenska Paradox Interactice. Det påminner om spel som Oblivion och liknade, samtidigt som det skiljer sig på avgörande punkter. Spelet blandar traditionella rollspelselement med ett intressant stridssystem. Man fokuserar på strid till häst, vilket jag inte sett tidigare i ett rollspel.

Det var en lång resa innan Mount & Blade slutligen släpptes i butik. Spelet skapades från början av ett gift turkiskt utvecklarpar (under företagsnamnet Taleworlds) som ett indieprojekt. Till skillnad från andra nya spel som utvecklarna spenderar millioner på så kan vi här prata om ett verkligt lågbudgetspel. Eller nästan ingen budget alls. Det syns på en del detaljer, men med tanke på bakgrunden så ser spelet förvånasvärt påkostat ut. Efter att ha släppt en beta på nätet som fick många fans nappade Paradox på spelet.

Jag fick en länk till ett recensionsexemplar att ladda ner, alltså inte den skiva som bör finnas i butik när ni läser det här. Efter lite buggfix fick jag spelet att fungera som det ska, förhoppningsvis är butiksversionen stabilare. Efter installationsstrulet så rullar det lyckligtvis på som det ska i alla fall.

Skapa en äventyrare
Man börjar sin rollpersonskonstruktion med att välja yrke (adelsman, jägare, krigare, nomad, handelsman eller tjuv) och sedan svara på ett antal frågor om ens bakgrund, som vad föräldrarna hade för yrken, var man växte upp, varför man började äventyra och så vidare. Valen påverkar vilka färdigheter man är bra på när man börjar spelet. Utseendet på din rollperson kalibreras på ett sätt som påminner om det i Oblivion, man kan styra det mesta. Sedan är det dags att ge sig ut att äventyra i spelvärlden Calradia.

I Calradia kan man göra sådant som känns igen från andra rollspel; utföra uppdrag åt olika personer, delta i tornerspel, handla, slåss mot diverse fiender, bygga upp en liten armè och till sist bli en spelare i det politiska spelet. Under spelets gång blir din rollperson efter hand givetvis bättre och bättre, och detta gäller dessutom även dina män.

Känslan i Calradia är väldigt annorlunda än det man är van vid från andra fantasyrollspel. Ingen magi så vitt jag har hunnit upptäcka (glöm trolldrycker för att få tillbaka förlorade skadepoäng) och inga andra raser än människor. Calradia är som ett tidigt Europa nånstans runt år 900-1100, skulle det vara ett pappersrollspel så ligger spel som Harn och Saga närmast, om man tog bort de rena fantasyinslagen från dem. I spelvärlden finns ett antal fraktioner i konflikt med varandra, och givetvis blir man, om man vill, indragen i maktkampen. Och det vill man såklart. Överhuvudtaget är spelvärlden öppen, och det man gör påverkar det som händer.

I spelet reser man runt på en 3D-karta när man utför sina uppdrag, för att gå in i vanligt spelläge när man kommer fram till sin destination eller blir anfallen på vägen. För det blir man ofta.

Blir man attackerad under en resa så har man tre alternativ: kapitulera och betala lösensumma för att bli fri, offra några av sina anhängare för att kunna fly, eller att attackera. Självfallet är det sista alternativet roligast, även om det inte alltid är det klokaste.

Kul och utmanande strider
Strider är verkligen långt från de i till exempel World of Warcraft, här måste man sikta, parera, blockera och så vidare, samtidigt som man styr sin häst genom stridsvimlet eller slåss till fots. Det är rejält svårt till en början, men jag tycker att inlärningskurvan är ett plus, man blir inte bara bättre för att man får xp (som man kan fördela på egenskaper och färdigheter) utan för att man själv också blir bättre på att slåss. Det hela känns i alla fall förvånasvärt realistiskt på ett spännade sätt. Striderna är adrenalinkickar, och det är tillfredsställande att utföra en kavalllerichock och se hur fienden sprids framför dig. Det är också uppenbart vilken fördel det var att strida till häst mot fiender som inte var ordentligt förberedda på det. Under en strid besegrade jag ensam ett tiotal dåligt beväpnade rövare genom att rida runt och skjuta pilar på dem från säkert avstånd, för att sedan nedgöra de sista genom att rida ner dem och hugga ihjäl dem med mitt svärd. Strid mot skickliga fiender till häst är såklart en helt annan sak.

Det är inte nödvändigt att döda alla sina motståndare i en strid, man kan även ta fångar, som sedan exempelvis kan säljas som slavar eller rekryteras som krigare till ens sällskap. Det hela känns väldigt rätt i kampanjen.

Med spelet följer även ett antal strider man kan köra direkt, bland annat en där man ska försvara en belägrad borg. Mycket kul och givande. Belägringar finns även med i det vanliga spelet när man kommit så långt, men jag har inte hunnit testa det.

Jag har förstått att man inte behöver följa den krigiska vägen, utan att man även kan bygga upp ett handelsimperium med ett minimum av våld. Jag har tyvärr inte hunnit testa det ännu, spelet är som sagt mycket större än vad man tror vid första anblick. Hursomhelst, oberoende av om man väljer den krigiska eller fredliga vägen, kan man som spelare påverka världen ordentligt tack vara den öppna speldesignen.

Opolerad form
Tekniskt sett är Mount & Blade inte i nivå med de senaste ”högbudgetspelen”, även om det kan matcha dem på vissa punkter. Helheten utseendemässigt blir att man spelar någonting som har ett par år på nacken. Gränssnittet är även lite bökigt och opolerat och inte i klass med de bästa. Fast det kanske är att kräva för mycket med tanke på spelets blygsamma ursprung. Grafiken är dock bättre live än vad som syns på skärmdumparna, landskapen är ofta vackra, och rustningarna gnistrar i solskenet.

Sammanfattning
Tyvärr har jag bara haft ett par veckor på mig att testspela, så det känns som jag bara skrapat på ytan när det gäller kampanjen. På olika diskussionsgrupper på nätet har jag läst om spelare med arméer med hundratals krigare och flera borgar i sin ägo. Dit har jag inte hunnit än, min rollperson har bara ett följe på ett dussin krigare som fortfarande utför uppdrag till olika adelsmän och tronpretendenter. I varje fall är Mount & Blade ett spel som växer ju längre man spelar det, i början känns det primitivt men det finns mycket att upptäcka. Det är kul att man som spelare kan påverka ordentligt vad som händer i världen. Och de actionfyllda striderna kompenserar för det något gammaldags gränssnittet.

Text: Tomas Arfert


 
  Sätt ditt eget betyg på Mount & Blade!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 3 personer röstat.
Intryck 8,33
Innehåll 7,33
Sammanlagt betyg 15,66
 
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006