Dark Horizon
Utvecklare
Quazar
Utgivare
Paradox Interactive
Genre
Strategi
Webb
http://www.quazar-studio.com/horizon
Ca Pris
300:-
 
  Intryck: 6     Innehåll: 5   11
 
 

Tänk på temperaturen!
I slutet av 2007 släpptes Tarr Chronicles, ett spel jag recenserade i Fenix och gav ett halvhjärtat mottagande som ett ”spel för genreentusiaster”. Nu släpps uppföljaren, eller föregångaren sett i tidslinjen, och i mångt och mycket skulle den här recensionen kunna vara en kopia av den föregående, med ungefär samma slutsats.

I Dark Horizon sätter du dig bakom kontrollerna till ett rymdskepp modell jaktplan, och ska sedan i stort sett skjuta dig igenom 22 uppdrag. Du börjar med att utrusta ditt skepp – mellan uppdrag kan du bygga om det med såväl delar som redan från början finns i hangaren som vrakrester du samlar på dig under spelets gång. Under striden får du lyssna dig in på berättelsen som spelet följer (är det här rollspelselementet?) genom att lyssna på övriga piloters dialoger, men berättelsen är stapplande och i alla fall jag tappar intresset väldigt fort.

Sedan kommer fienden. Du har de typer av kontroller som kan förväntas: styra skeppet, ändra hastighet, ge grundläggande order till övriga piloter (som de mestadels ignorerar), växla vapen och mål. Målsökningssystemet är bra, det finns många olika sätt att välja mål och på din heads up display får du en tolkning av hur fiendeskeppet kommer färdas med nuvarande hastighet/manövrer.

Till det har ett element lagts som jag uppskattar väldigt mycket. Du kan nämligen även kontrollera skeppets temperatur, vilket i praktiken sätter skeppet i ett av tre olika tillstånd. Sänk temperaturen till lägre än normal och du hamnar i shadow mode, ett läge som innebär att fienden inte ser dig. Dock sänker det skeppets maxhastighet, vapnen blir ineffektiva, du tål inte skada, och du kan bara ha det läget aktivt i max någon minut. Höjer du temperaturen över normal hamnar du i corter mode, där dina vapen gör mer skada och laddar om fortare. Dock har du inte kraft till något annat av systemen på skeppet, och att vara mitt ibland fiendeskepp utan sköldar är inget som rekommenderas. Temperaturfunktionen tillför en aspekt som jag inte kan minnas att jag har sett i tidigare spel, och den tillför en del nytt taktiskt tänkande i vad som annars är en rätt platt rymdstridssimulator.

När vi talar om strid så måste man dock nämna fiendernas AI. De är roliga att slåss mot, ungefär tre gånger. Tidigt i spelet får man en varning för att den lede fi har en förkärlek för att krascha sina skepp i dig hellre än att explodera till ingen nytta, och det är ju inget man kan klandra dem för, men när uppdragen snart går ut på att snurra runt i en cirkel och hoppas på att skjuta fiendeskeppen innan de kraschar mot ditt skepp för många gånger blir det lätt långtråkigt.

Grafiskt är spelet trevligt. Rymden är målad i vassa glödande färger, med mörka skepp där den onda fiendens skepp verkligen ser elaka ut. Flera gånger fann jag att jag ignorerade uppdragen och istället flög in i asteroidbälten helt enkelt för att det var en upplevelse att glida omkring där och uppleva miljön, och att ha dogfights precis utanför rymdstationer (men varför är de så otroligt små?!) är riktigt häftigt. Glädjen när man får två fiender att kollidera med en asteroid efter fem minuters intensiv jakt och manövrerande är total.

Dialogerna som levereras från övriga piloter och manskap ombord på moderskeppen är klichéartade, som bäst, men har man överseende med det så fungerar de bra och talet har i alla fall inlevelse nog att man inte letar efter någon inställning för att stänga av det vilket annars brukar vara det första jag gör i datorspel av den här typen. Musiken i spelet är mycket bra, den anpassas väl till den situation man för tillfället befinner sig i och ger det hela lite av en filmkänsla av episka rymdstrider. Däremot saknar jag alla ljud från explosioner och alla träffar med vapen – jag har hittills inte upplevt att jag sett när jag blivit nedskjuten, utan har istället insett det först några sekunder senare när kontrollerna inte fungerar och en liten sekvens med ett exploderande skepp spelas upp innan texten ”mission failed” förklarar situationen för mig. Det är väldigt tråkigt, då jag tror att några vältajmade ljud och skakningar för att göra spelaren alert på minsta lilla rymdgruskollision skulle höja inlevelsen ordentligt.

Så tillbaka till start. Jag kan inte komma ifrån att Dark Horizon för mig känns som Tarr Chronicles, men där Tarr Chronicles var ett spel som fortfarande borde vara i betastadie så är Dark Horizon ett färdigt spel, om än med brister som det borde ha skickats tillbaka till utvecklarna för. Dock tror jag inte att det går att komma så mycket längre med det upplägg de har valt, och för mig skulle det här spelet bli bäst om man tog bort alla element av ”rollspel” och ”story” och helt enkelt slängde in spelaren rätt in i en cockpit för lite omedelbar action.

Text: Wille Raab


 
  Sätt ditt eget betyg på Dark Horizon!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 0 personer röstat.  
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006