East India Company
Utvecklare
Nitro Games
Utgivare
Paradox Interactive
Genre
Strategi
Webb
http://www.eic-game.com
Ca Pris
350:-
 
  Intryck: 7     Innehåll: 8   15
 
 

Kryddor, porslin och bredsidor!
På sexton- och sjuttonhundratalet kämpade ett antal handelskompanier om den lönsamma handeln med österns riken. I spelet East Indian Company har man chansen att bygga upp sitt eget kompani från grunden. Ägna dig åt diplomati, handel med fjärran hamnar och skjut sönder dina motståndares skepp med mullrande bredsidor.

East Indian Company är ett nytt spel från finska spelutvecklarna Nitro Games och distribuerat av Paradox Interactive. Att de senare har valt att distribuera spelet är inte så märkligt, då det påminner mycket om deras andra strategi-titlar, som Europa Universalis-serien. Vilket inte är en dålig sak, för den som gillar strategispel där man kan få styra över massor med detaljer. Det är ett stort spel, som man kan lägga ner väldigt många timmar på, och det känns att jag bara skummat det på ytan under den speltid jag haft på mig innan pressläggning. Men jag ska försöka beskriva det viktigaste.
Först en kort historisk sammanfattning för de läsare som kanske inte hört talas om de olika östindiska kompanierna. De var företag som lyckats få monopol i sina respektive länder på den lönsamma handeln med Indien och länderna i fjärran östern. Det största av dem var det brittiska East Indian Company, men motsvarande kompanier fanns även i många andra europeiska länder, som Holland, Frankrike och Sverige. De här företagen kunde bli ytterst mäktiga, med egna flottor bestående både av handels- och krigsfartyg, egna arméer, egna pengar, och rätt att föra ”privata” krig. I spelet styr man över ett av dem, och kan välja mellan åtta olika länder.

Detaljer, detaljer...
Det finns fyra olika kampanjer. En stor som spänner från 1600 till 1750 och två kortare, med lika olika mål för att vinna spelet. Under kampanjerna får man dessutom uppdrag man måste utföra till ett vist årtal. Sedan finns även en fri kampanj utan några som helst mål.
Spelet förs på två nivåer. Först den strategiska nivån där man bygger skepp, lägger upp handelsrutter till fjärran hamnar, ägnar sig åt diplomati med de andra kompanierna och liknade. Allt via ett kartgränssnitt som känns igen från tidigare spel. Man kan även gå in i ”hamnvy” för ytterligare detaljstyrning.
Det gäller att hålla koll på priser, tillgång och efterfrågan på olika varor för maximal vinst på de olika handelsrutterna, att bygga bättre och större fartyg (från små segelskutor till stora linjeskepp) och att rekrytera ”fleet commanders”. De kan få nya färdigheter då de blir mer erfarna (färdigheterna kommer till nytta vid sjöslagen). Man kan även ägna sig åt piratdåd, som att kapa fartyg från andra kompanier eller attackera hamnar. Allt känns väldigt kompetent, om än inte nyskapande. Men ”if it ain’t broke, why fix it”. Den som gillar spel som Europa Univeralis III blir inte bli missnöjd. Här finns massor av smådetaljer att pilla med.

Taktik och bredsidor
Förr eller senare hamnar man i väpnad konflikt med de andra kompanierna, och då flyttar man sig snart från den strategiska nivån till den taktiska, där man får utkämpa sjöslag i 3D på ett sätt som påminner om sjöslagen i Emipire: Total War eller Port Royale. Man kan antingen använda en mer övergripande taktisk vy (”RTS-mode”) där man kan ge order till flera fartyg samtidigt, eller ta befälet över ett enda fartyg (”Direct Command-mode”). För att vinna ett slag behöver man hoppa mellan de olika vyerna, men direktstyrningen är roligast, då man även kan använda sin kommendörs aktiva färdigheter, förutsatt att man styr flaggskeppet. (De passiva är aktiva även i RTS-vyn.) Det kan vara saker som att öka chanserna att träffa med kanonerna eller att sänka moralen hos besättningen på fiendeskeppet. De taktiska striderna är snygga (speciellt hur havet ser ut och känns), och spännade, om man står ut med att de kan vara långsamma; segelfartyg är inte direkt snabba och lättmanövrerade, och man måste ta hänsyn till saker som vindstyrka och vindriktning. Även andra saker, som val av ammunition till kanonerna spelar in. Med rätt ammunition skjuter man först sönder riggen på snabba motståndarskepp, sedan mal man ner besättningen med feta bredsidor av kartescher innan man bordar. Och man vill inte få slut på de kanonkulor som kan sänka ett fiendeskepp, gör man det ligger man illa till...
Utöver de sjöslag som man kan hamna i i själva kampanjen så kan man även köra ”quick battles” där datorn slumpar motståndare, skapa egna slag eller utkämpa slag mot mänskliga motståndare via LAN eller Internet. Givetvis kan man även spela hela spelet, inklusive den strategiska delen, mot mänskliga motståndare på samma sätt, upp till 12 deltagare.

Bra spel för strategispelaren
Sammanfattningsvis kan man säga att East India Company är ett mycket kompetent spel i ”Paradox Interactive”-traditionen, i alla fall så här efter trettio timmars spelande. Jag är personligen förtjust i Europa Universalis III, och tycker att East India Company känns snäppet smidigare och mer polerat, kanske för att det är mer specialiserat. Och sjöslagen är utmanande, trots, eller kanske tack vare, sin inbyggda tröghet. För den som gillar den här typen av spel är det en bra investering.

Text: Tomas Arfert


 
  Sätt ditt eget betyg på East India Company!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 0 personer röstat.  
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006