Operation Fallen Reich: Life Board
Tillverkare
Fallen Publishing
Omslag
Box
System
Operation: Fallen Reich
Sidor

Ca Pris
349:-
  Intryck: 9     Innehåll: 8   17
 
 

Operation: Fallen Reich är ett spel jag varit nyfiken på sedan jag spelade deras scenario på årets GothCon. Så visst var det med viss förväntan som jag nu satt med det färdiga rollspelet i händerna. De två saker som slår mig först när jag bläddrar i Operation: Fallen Reich är att det onekligen är bland de snyggaste rollspelsböckerna jag läst på länge, samt att det trots att det är ett svenskt rollspel är skrivet på engelska. Och det är något som man kan diskutera om det är en fördel eller nackdel, för emellanåt så upplever jag meningsuppbyggnaden och grammatiken aningen stolpig.

Det första släppet till spelet är vad jag tycker man kan kalla ett startpaket, som består av en Main Rulebook och den omtalade boxen The life board. Och trots att produkterna säljs separat så känns det som att de är tänkta, och fungerar bäst, som en enhet, men mer om det lite senare.

Regelboken
Main Rulebook i sig är en gedigen inbunden bok i rött halvklotband med sidor av härlig tjock papperskvalitet. När jag läser i den så får jag onekligen känslan av att upphovsmännen verkligen brinner för sitt spel och sin idé. En liten detalj som dock stör mig en aning är att boken i förhållande till priset är ganska tunn med sina 128 sidor. Denna känsla går sedan igen lite över den i övrigt snygga och luftiga layouten. Trots den behagliga strukturen så vrider sig bokmalen inom mig lite irriterat över att det är lite tunt i texterna och, ett par tomma sidor mellan olika kapitel gör det inte bättre.
Regelsystemet är ganska enkelt uppbyggt utan grundegenskaper, där endast ett varierat utbud färdigheter styr rollpersonen. Det är även lite klassiskt baserat på att man slår en T20 mot en variabel svårighetsgrad för att se om man lyckas. Färdigheterna är välbeskrivna i ett eget kapitel, relativt lätta att hitta bland, samt att det finns exempel på olika svårighetsgrader för de olika färdigheterna. Beskrivningen av vissa ritualer lider dock lite av att de är lösa och att ganska mycket av reglerna för dem lämnas åt spelledaren att bestämma.
När det sedan kommer till själva strids- och skadesystemet så är det dock aningen mer komplicerat än färdigheterna. Jag tycker dock att man kan skönja en röd tråd relativt snabbt, och efter några testspel så föll allt på plats och det flyter bra sedan dess. Intrycket efter att ha spelat är dock att detta inte är ett regelsystem för den inbitne regelfantasten, utan snarare något en mer fritänkande spelledare kan stödja sig mot för att få ett hum om hur bra, eller dåliga, spelarrollerna är. I det stora hela så är reglerna bra, de funkar, även om det finns några begrepp i bland annat stridssystemet jag inte hittar förklaringar på.
Ett stort kapitel ägnas åt spelets skurkar, ”The Fallen”, och deras historia och bakgrund. Det finns också en del bra exempel på ”Fallen” och hur de kan manifestera sig som motståndare.
En sak jag dock saknar är information om den organisationen det primärt är tänkt spelarna skall arbeta för, själva ”Operation: Fallen Reich”. Det känns som att det korta kapitlet om en sida lämnar nästa mer huvudbry än hjälp för mig som spelledare. Det finns heller inte så mycket konkret om hur man tänkt sig sin ”Fallen Reich” värld utanför Tyskland. Det lämnar mycket åt spelledaren att komma på, vilket jag tror kan upplevas som avskräckande av de spelledare som inte är så drivna själva.
Något som dock är en fördel är de många små förklarande spelexempel man har i texten. Det lite längre spelexemplet är kanske lite onödigt då man även har ett kort introduktionsäventyr i slutet. Jag tyckte introduktionsäventyret i det stora hela var bra, det räcker ungefär en kväll. Det är relativt actionbetonat, och ger möjligheter att introducera nya rollpersoner till världen.

Livets bräde
Den gedigna känslan av kvalitet återfinns även när jag öppnar boxen med The life board. Boxens två huvudkomponenter är det relativt stora rollpersonsskaparbrädet, The Life Board och två typer av kort, ”Start Cards” och ”Destiny Cards”, och innehåller utöver detta även några rollformulär, tärningar och en sammanfattning av reglerna för hur man använder The life board. Brädet är förmodligen det som är mest annorlunda och nytt med Operation: Fallen Reich. För att enkelt försöka förklara vad det är så är brädet lite vanvördigt att närmast beteckna som ”brädspelet rollpersonen”. För i all sin enkelhet så är det just det, ett brädspel för att på ett slumpartat men ändå delvis kontrollerat sätt skapa en rollperson. Tolka mig dock inte fel, för The life board är på ett lite pinsamt sätt riktigt roligt. Och jag tycker det ger uppslag och inspiration att sitta och slå sig fram över brädet, att analysera vilka vägar som verkar fördelaktigast, för att sedan se vad ens stackars framväxande rollperson råkar ut för.
Brädet består av rutor ordnade i en klassisk brädspelslik bana, som är uppdelad i områden som representerar olika regioner i världen, aktiviteter och livsöden.
Man börjar med att dra fyra ”Start Cards” och väljer ett som är ens startyrke, och de resterande tre blir då specialistområden. Utifrån dessa kort får man erfarenhetspoäng i vissa färdigheter och får reda på sitt startområde på brädet. Sedan slår man sig fram över brädet med en T6, och råkar ut för positiva och negativa händelser. ”Destiny Cards” får man dra om man slår en sexa eller stannar på en ”gate” till ett område på brädet. ”Destiny” korten innehåller mer beskrivna positiva eller negativa händelser, som ger plus eller minus på erfarenhetspoäng eller skickar en direkt till andra områden på brädet. Man håller på tills man fått totalt tjugo kort på handen, och sedan byts erfarenhetspoängen mot färdighetspoäng. Det är riktigt skoj, men det tar lång tid, åtminstone de första gångerna.
Det väcker en liten fundering om brädet är långsiktigt användbart. Om man gör rollpersoner en gång och sedan har en spelledare som inte tar död på rollpersoner kan det kännas som en onödig investering. Å andra sidan så tar du bort en stor del av det roliga med Operation: Fallen Reich om du inte skaffar brädet också.
Detta är också lite av en svaghet, det tilltalar inte riktigt de spelare som inte vill slumpa fram sina rollpersoner. Det finns ett litet avsnitt i regelboken som tar upp att om man inte har brädet så kan man ge spelarna 100 erfarenhetspoäng att göra rollperson för. Det upplever jag som lågt. När vi testade brädet så fick vi nästan alltid minst 200 erfarenhetspoäng., och max 349.
Jag tycker också att det är lite tråkigt att rollpersonerna riskerar att bli ojämna, vilket kan förta upplevelsen. Det kan man balansera som spelledare, men jag tror det krävs att man testar ett par gånger innan man får en känsla för hur det slår. Det märktes också att man med fördel kan använda strategier för att bli kvar på brädet så länge som möjligt, och därmed få en bättre rollperson.
Dessa små funderingar till trots så upplevde jag brädet som en nytt och roligt sätt att göra rollpersoner. Och för att få ut mer av det så kan man ju helt klart försöka använda det även till andra spel, med vissa modifikationer.

Tilltalar erfarna som tappat lusten
Mitt samlade intryck av spelet är att det vänder sig mot de mer erfarna rollspelarna. De som tappat lusten för regelorgier och vill spela för att ha roligt. För det är nog inte så roligt som nybörjarrollspel. Och trots att det ställer mer krav spelledaren att kunna improvisera och bedöma, så tror jag att det är ungefär det som målgruppen vill ha. Det kan även lyckas locka tillbaka lite äldre rollspelare som allt mer fallit över mot brädspelen.

Text: Johan Englund


 
  Sätt ditt eget betyg på Operation Fallen Reich: Life Board!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 12 personer röstat.
Intryck 8
Innehåll 7,5
Sammanlagt betyg 15,5
 
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006