Qin – The Warring States
Tillverkare
Le 7ème Cercle
Omslag
Hårdpärm
System
Qin
Sidor
272
Ca Pris
300:-
  Intryck: 10     Innehåll: 8   18
 
 

Rollspelet Qin – The Warring States utspelar sig under den period i Kinas historia som kallas ”De stridande staterna”, (cirka 475-221 f.vt); en tid präglad av inbördeskrig och rivalitet mellan de kungadömen som landet splittrats upp i efter Zhoudynastins fall. Spelets titel skvallrar om vilken stat som omsider gick segrande ur konflikten, men dess namn, Qin, är också ursprunget till det västerländska ordet ”Kina”, vilket man får förmoda att spelskaparna varit fullt medvetna om.

Spelets grundkoncept är att man ska spela agenter, spioner, soldater, folk som på något sätt syltas in i epokens konflikter. Så mycket som Qin på ytan är ett historiskt korrekt och tämligen jordnära, närmast skitigt, rollspel, finns här också en fantastisk dimension inspirerad av wuxia-filmer och kinesisk mytologi. Somliga människor, till vilka rollpersonerna givetvis hör, är kapabla till extraordinära fysiska och andliga prestationer, och magi, alkemi, andar och demoner är högst verkliga fenomen.

Qin är visuellt tilltalande rakt igenom. Boken har några glassiga färgsidor med stora illustrationer på rollpersonsarketyper, men är mestadels diskret brunmurrig på ett sätt som ser lite antikt ut. Innanför det diskreta omslaget tronar en enormt stämningsskapande färgkarta över De stridande staterna, och nästan varenda illustration i boken är utmärkt. Påfallande ofta har man försökt skapa tuscheffekter liknande de i äldre kinesisk konst; med gott resultat. Man blir spelsugen direkt.

Kina-nörd som jag är hoppade jag omedelbart till kapitlet med beskrivning av kultur och liv i De stridande staterna. Jag fick ståpäls. Världsbeskrivningen i Qin är otroligt gedigen; inte bara har spelskaparna gjort en korrekt och utförlig beskrivning av alla tänkbara aspekter av epoken, från stadsliv och religion till leksaker, vapen och sex – de har dessutom gjort det på ett inspirerande och stämningsfullt sätt. Jag vill gå så långt som att hävda att det är den bästa kulturskildring jag någonsin sett i ett rollspel, Tekumél undantaget. Världsbeskrivningen presenterar vidare intressanta aktörer, både världsliga och övernaturliga sådana, och levererar gott om trådar att spinna vidare på. Översättningen från franskan är väl utförd; de språkliga missarna är mycket få.

Andra aspekter av Qin är inte fullt så lyckade. Settingens metafysiska element har man gjort alldeles för lite av. De övernaturliga väsen som presenteras är alla intressanta, men får blott några raders beskrivningar, och detsamma gäller andevärldarna och annat. Nu tycks Qin menat att vara jordnära och mystiskt, så det ska kanske vara så här, men man saknar ändå något.

Regelsystemet är ett blandat mynt. Det uppnår sitt syfte, kan skapa allt från episka wuxiadueller bland trädtopparna till blodigt gatuvåld och känslan av otäck antik slemhosta, men lider av problemet att det är så hemskt…ospännande. Magi, alkemi och andra övernaturliga krafter är genomgående stämningsfullt beskrivna, men dras ned av att man köper enskilda förmågor för poäng på det mest slitna tänkbara sätt; och sedan inte kan göra något annat med dem än exakt det som står i beskrivningen. Det är varken intressant inlevelse- eller spelmässigt. Färdigheter och attribut köps på ungefär samma sätt, och man blir inte särskilt mäktig från början. (Man kan förstås bli awesome senare, men mycket av stödet för det kommer först i senare moduler, vilket är ett irritationsmoment i sig).

Men reglerna har några intressanta ele-ment. Alla slag i spelet görs med något som kallas Yin/Yang-dice, en vit och en svart tärning där det lägre resultatet konsekvent dras ifrån det högre, så att extrema resultat blir mer sällsynta. Dubbla nollor är fummel, medan alla andra dubletter är perfekt – alltså äntligen ett system där man får ha flyt mer än man behöver klanta sig. De olika wuxia-krafterna; fantastiska hopp och manövrer och annat, kan i somliga fall användas ihop med stridsreglerna på hyfsat fyndiga sätt.

Sammantaget är Qin i grund och botten ett fantastiskt rollspel, men inte utan brister. Som wuxia-rollspel är det adekvat, men inget jätteupphetsande. Ur culture gaming-aspekten är det däremot det bästa sedan elden eller så. Sedan är det givetvis förenandet av dessa båda aspekter som gör Qin unikt.

Text: Ola Jentzsch


 
  Sätt ditt eget betyg på Qin – The Warring States!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 2 personer röstat.
Intryck 9
Innehåll 8,5
Sammanlagt betyg 17,5
 
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006