Så var det dags för nästa storspel från Matagot. Tidigare har vi fått bland andra Khronos och Giants, där Khronos var ok och Giants var en höjdare. Och jag måste säga att de lyckas igen i Cyclades. Den här gången handlar det om forntidens Grekland. I ögruppen Kykladerna gäller det för spelarna att vinna gudarnas gunst, för att kunna bli först att skaffa sig två metropoliser.

Varje spelare får en uppsättning soldater och båtar samt en liten skärm att gömma sina pengar bakom. Varje runda inleds med att spelarna får inkomst, beroende på hur många ymnighetshorn de kontrollerar. Dessa finns på öarna och genom handelsvägar i kartans utkanter. Sedan börjar första spelaren (i första rundan slumpat, därefter den som utförde sina handlingar sist förra rundan) att lägga ett bud på en av de fyra gudarna. Buden är hur mycket pengar man är villig att offra till guden i fråga för att få hans eller hennes favör. Nästa spelare lägger därefter sitt bud och om det är på samma gud måste det vara högre. Det finurliga är då att den överbjudna spelaren direkt får ge ett nytt bud, men inte på samma gud igen. När många spelar kan detta ge en kaskad av nya bud medan det fortfarande finns spelare kvar som inte lagt sitt första bud än.

Det finns alltid en gud mindre att bjuda på än antalet spelare, men som tur är så finns alltid Apollon som utväg. Han kostar inget att ställa sin markör på och istället får man pengar. I gengäld får man inte göra så mycket annat i sin runda om man vill ha, eller tvingas välja Apollons favör. Alla gudar, och då menar jag alla utom Apollon, har en rekryteringshandling (soldater, båtar, filosofer, präster) och en bygghandling (fort, hamnar, universitet, tempel). De ger också möjlighet att köpa in de mytologiska varelserna till din tjänst. Ares och Poseidon låter dig även flytta den typ av pjäs som de låter dig rekrytera och Zeus kan peta bort mytologiska djur och låta dig välja andra. Alla handlingar kan göras i vilken ordning som helst och flera gånger i en runda. Nästan allt man gör kostar pengar, så spelarna måste avväga hur mycket de vill spendera kontra hur mycket de vill kunna bjuda med nästa runda. Stackars Apollon då, ger bara ett enstaka mynt till dem som ber om hans hjälp, förut den första varje runda (eftersom flera kan be om Apollons hjälp samtidigt, till skillnad från de övriga gudarna) som dessutom får lägga ut ett nytt ymnighetshorn på valfri ö på kartan.

Sedan börjar rundan om och spelet pågår tills någon skaffat sig sin andra metropolis. Skaffa en metropolis kan man göra på tre sätt: 1. Genom att byta in en av varje typ av byggnad. 2. Genom att byta in en fyra filosofer. 3. Genom att invadera en ö där det finns en metropolis får man den, och eventuella andra byggnader som finns på den ön.

Strid i Cyclades är enkelt. Varje spelare slår en tärning (som visar 0,1,1,2,2,3) och lägger till antalet soldater eller skepp på sin sida. Högst summa vinner och en stridande på den förlorande sidan tas bort. Så håller det på tills en sida drar sig tillbaka eller är helt utrotad.

Cyclades mekaniker är enkla, men driver spelet på ett bra sätt. Jag gillar speciellt budgivningen som kan bli hektisk om man är fem spelare. Jag måste dock avråda från att spela på tre spelare, det funkar inte lika bra som på fyra eller fem. Spelet tog slut för fort och spelbalansen kändes rubbad. Två spelare funkar förvånansvärt bra, eftersom spelet balanserar ut. Det finns en tendens till att någon som börjar leda blir svår att stoppa (sk ”runaway leader”) men när man spelat flera gånger kan man analysera läget så att man ser sånt innan det händer.

Cyclades är ett otroligt vackert spel. Kartan är fin och de fem olika färgerna har var och en olika utseende på sina pjäser, så varje spelare får en egen känsla, vilket hjälps ytterligare av spelskärmarna som också har väldigt fina illustrationer. Känslan av grekisk mytologi är väldigt stark både i vad gudarna ger för favörer och i alla bilder. Jag kan inte annat än rekommendera det här spelet varmt.