D&D4: Player’s Handbook 3
Tillverkare
Wizards of the Coast
Omslag
Hårdpärm
System
D&D 4
Sidor
224
Ca Pris
280:-
 
  Intryck: 8     Innehåll: 6   14
 
 

Precis som förra året släpper Wizards of the Coast ett “stort” släpp med regelböcker till Dungeons & Dragons 4th edition under 2010. Detta släpp är det tredje i ordningen och startar följdaktligen med Player’s Handbook 3, en bok riktad till spelare som vill ha fler alternativ när det gäller att skapa och utveckla sina karaktärer. PHB3 introducerar även en ny power source: Psionic. Psionics är i den nya editionen en sorts skyddsnät mot the Far Realm, D&D’s version av Cthulhu mythos. Psioniska karaktärer kanaliserar mental energi för att använda sina krafter.

Precis som tidigare böcker i serien är PHB3 indelad i tre avdelningar: Nya spelarraser, nya klasser och nya options. Den första nya rasen är githzerai, taniga humanoider från the astral plane som lever i asketiska samhällen och ofta blir munkar. Sedan finns minotaurer, som kan bli äventyrare när de bryter sig fria från sitt normalt demondyrkande beteende. Shardminds är intelligenta mineraler som tar humanoid form och en gång bildade en port mot the Far Realm, medan wilden är en nyligen upptäckt ras intelligenta plantor som sprungit fram ur the Feywild för att bekämpa korruption. Githzerai och minotaurer är klassiska D&D-varelser som tidigare funnits med som monster, men nu har fulla beskrivningar som spelarraser, med racial paragon paths.

PHB3 har sex nya klasser varav fyra är psionic, en divine och en primal. Den psioniska leadern är Ardent, som kontrollerar känslor. Den psioniska defendern är Battlemind som använder sina krafter för att förbättra sin egen kropp. Den psioniska strikern är Monk, en gammal D&D-klassiker i ny tappning. Monk är nu som då en expert på kampsport med lutning åt Hong Kong-action. Psion är den psioniska controllern, också en nytolkning av en gammal klass. Psions är “klassiska” telekinetiker, med kraften att manipulera föremål och motståndare med bara tanken. Till dessa kommer Runepriest, en ny divine leader som använder magiska runor som fokus, och Seeker, en ny primal controller som använder missiler i sina krafter. Raser och klasser upptar den allra största delen av boken, som dock även inkluderar en sektion om hur man kombinerar klasser, nya epic destinies, nya skills, feats och magiska föremål.

Jag har tidigare lovordat hur klart, koncist och välbalanserat D&D 4th edition är. Detta gäller än. De nya klasserna är inte för mäktiga eller för svaga, och passar väl in med klasser från PHB1 och PHB2. Boken erbjuder också utility powers baserade på dina skills, vilket ger intressanta nya alternativ i icke-strids situationer. Dock måste jag nog säga att PHB3 inte känns lika bra och nödvändig som de tidigare två böckerna. Varför?

Denna bok tillför inte något revolutionerande. Visst, storyn och beskrivningen av psioniska krafter är intressant, och kan vara bas för en hel kampanj, men psionics har alltid varit hett debaterade i D&D. Många har känt ända sedan originalutgåvan att psionics inte hör hemma här, och ger fel “stil” till spelet. Psioniska krafter associeras ju oftast med superhjältar eller paranormala nutidsspel än med fantasy. Förutom monk känns inga av de nya klasserna så pass arketypiska att de är inspirerande. En av anledningarna att man känner sig inspirerad att spela en wizard är ju ofta att man kommer ihåg någon berömd magiker från en film, en bok eller en serietidning, och vill bygga vidare på det. Även om vi inte är fullt medvetna om det så tar vi konstant intryck från saker vi ser och läser, och detta stimulerar oss.

Jag har svårt att bygga upp stora förväntningar för en “Battlemind” eller en “Seeker”. 4th edition abstraherar gärna spelprocessen ner till powers, men jag tycker det är viktigt att ha mer än så, och en sida fluff räcker inte för att få dessa nya klasser att kännas likvärdiga med de gamla. Dessutom är klasser i 4th edition så balanserade att många powers i princip är marginella variationer på andra powers. Det finns bara så många sätt att skriva “X skada och putta Y rutor och/eller tillfoga condition Z” innan det blir repetition. På många sätt är problemet att 4e är för bra som grundsystem. De flesta alternativ finns redan täckta i de första böckerna. Lägg till detta det faktum att spelare redan har en enorm mängd alternativ att välja från på grund av Wizards höga publikationstakt för 4th edition, och PHB3 känns som en droppe i havet.

Dessutom tycker jag att wilden och shardminds korsar gränsen från “cool” och övergår till crazyfantasy, speciellt shardminds.

Sammanfattningsvis är PHB3 en snyggt presenterad och bra skriven bok med god balans, men den saknar det där lilla “extra” som gör den vital för spelare. Om du känner att du desperat behöver fler klasser och options är detta en bok för dig, annars går den att skippa.

Text: Andreas Sandahl


 
  Sätt ditt eget betyg på D&D4: Player’s Handbook 3!
  Intryck:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
Innehåll:
1...Usel
2...Dålig
3...Undermålig
4...En besvikelse
5...Godkänd
6...Bra
7...Inspirerande
8...Så ska det göras
9...Wow! Cool!
10...Mästerlig!
 
   
 
  Totalt har 1 personer röstat.
Intryck 8
Innehåll 6
Sammanlagt betyg 14
 
 
   
   
   

   
   
   
   

© Gillbring 2006