Detta frågespel, vars blotta namn förmodligen kan få vissa att rygga, är ett sällskapsspel som försöker utmana klassiker som Trivial Pursuit och Geni. Hur kul kan det bli, frågar man sig till en början?

Bezzerwizzer är dyrt, även efter spelnördars standard. Som billigast hittar jag det på nätet för 569 kronor; de flesta butiker säljer det för 699. För sådana summor finns många väldigt bra brädspel att välja på.

Första intrycket är dock mycket bra. Lådan är sobert matt och mörkgrön till färgen, härligt fri från skrattande familjer, bjärta logotyper, och är stabil – och tung! Lådans utsida upplyser om att spelet är lämpligt från 15 år (många av frågorna är praktiskt taget omöjliga att besvara för någon som inte gått igenom grundskolan, och inte på grund av några ekivoka inslag visar det sig).

Även innehållet håller exceptionellt god kvalitet, med en ren, funktionell och snygg design rakt igenom och föredömligt tydligt skrivna regler. ”Gediget” är helhetsintrycket man får. Några små detaljer brister: en av de fyra färgerna på spelpjäser är av någon anledning en ovanligt ful nyans av rosa, och själva spelpjäserna är formpressade istället för helgjutna, vilket gör dem ihåliga, lätta i handen och ger ett billigt intryck. Övriga delar: ”hus”, kategoribrickor och dragpåse, bonusbrickor, frågekort och spelplan, är alla av mycket hög kvalitet.

Spelmekaniken är enkel och innehåller tydliga taktiska moment. Varje ”lag” (som kan bestå av en eller flera personer precis hur man vill) drar slumpvis fyra frågekategoribrickor (av totalt 20) och rangordnar dem på sitt ”hus” för att markera i vilken ordning och därmed hur många poäng, från ett till fyra, man vill ha för att svara rätt på en fråga ur den kategorin. Här vill man givetvis placera ämnen man tror man är bra på sent för att få maximal poäng. Varje poäng är lika med ett steg på spelplanen, och det lag som går ett varv runt spelplanen med sin spelpjäs vinner. Utöver denna grund har varje lag två ”Bezzerwizzer”-brickor, och en ”Zwap”-bricka. Bezzerwizzer används för att få svara på ett motståndarlags frågor om de inte kan ett svar, vilket kan ge extrapoäng eller under vissa omständigheter minuspoäng till motståndarlaget. Zwap används till att byta plats på två ämnesbrickor – egna, andras eller en kombination, för att t ex beröva ett lag dess favoritkategori i ett kritiskt ögonblick eller lömskt stjäla en kategori man tror kan leda det egna laget till seger.

Spelets hjärta, frågekorten, är välskrivna och i förekommande fall (politik och religion) barmhärtigt neutralt formulerade för att undvika blodspill runt spelbordet.

Jag bedömer att spelets livslängd är långt, särskilt för att vara ett frågespel. Dels innehåller spelet hela 5000 frågor, vilket borde ta även en ganska inbiten spelgrupp ett bra tag att tjata ut, och dels ger taktikmomenten en extra dimension till spelupplevelsen – och en sådan som varieras rätt så mycket beroende på hur många lag och hur många spelare man är. Nötning är inte heller något hot mot spelets överlevnad – spelbrickorna är mycket kraftiga och kommer troligen att vara i spelbart skick långt efter att vår civilisation har gått drontens väg.

Allt sammantaget är Bezzerwizzer det bästa frågespel jag har sett, och ett sällskapsspel som definitivt kan samla ett brett urval spelare. De taktiska elementen gör att även spelnördar kan finna något intressant, den enkla spelmekaniken gör att även morsan kan ge sig in i spelet med kort inlärningstid och den stora bredden på frågekategorierna gör att alla bör hitta flera intressanta favoritämnen där de får glänsa. Det skadar ju inte heller att man klarar av ett parti på max en till en och en halv timme; vem har inte svurit ve och förbannelse över att aldrig få se slutet på ett utdraget parti TP?

Bezzerwizzer kan vara det perfekta spelet att dra fram på familjeträffar eller sociala sammankomster där man plötsligt inser att man inte hade så mycket gemensamt med de övriga i rummet som man hoppats, och är helt okej att dra fram när som helst Det var bara det där med det absurt höga priset…